Vi pratar med Max om hans första minnen som CI-användare, hans tankar om den tekniska utvecklingen under de senaste decennierna och vad han uppskattar mest med sin hörsel.
Du fick ditt första cochleaimplantat när du var två år gammal. Vad tror du att dina föräldrar tänkte när dem fattade det beslutet?
De ville att jag skulle höra normalt. När dom fattade beslutet fanns det en hel del människor som inte stöttade det. För dom var det tydligt att den här tekniken, som då var helt ny, var exakt vad jag behövde.
Vilka var huvudskälen till att dina föräldrar valde MED-EL?
När jag var liten var kliniker mycket tveksamma till att göra operationer på små barn eller bebisar. Av den anledningen besökte mina föräldrar många kliniker innan de fattade ett beslut. Slutligen hittade de en klinik där läkarna enades om att prova. De ville dock använda samma "beprövade teknik som hade fungerat under de senaste 20 åren". 1995 var den tekniken redan ganska föråldrad, särskilt om man tänker på hur snabbt tekniken utvecklas. Mina föräldrar ville ha någonting mer modernt, och det var det som gjorde att valet landade på MED-EL.
Nästa utmaning för mina föräldrar var att hitta en klinik som skulle utföra operationen med ett MED-EL-implantat, de hittade dom i Würzburg.
Du fick ditt andra cochleaimplantat när du var fyra. Gick det snabbt för dig att bli van vid att höra med bilaterala cochleaimplantat?
När jag fick mitt första cochleaimplantat använde jag en hörapparat på mitt andra öra under en kortare tid, men jag kunde inte höra särskilt bra med den. För mina föräldrar stod det klart att jag behövde ett andra cochleaimplantat. Deras beslut var helt rätt. Sex dagar efter aktiveringen av det andra implantatet presterade jag 60% bättre i hörseltestet än vad jag gjorde innan.
Är det några speciella ljud från din barndom som du minns?
En gång ramlade jag i en sjö och i några sekunder kunde jag höra ljuden under vattenytan med ljudprocessorn (som inte var vattentät). Det var helt nytt för mig och väldigt imponerande, jag älskade verkligen ljudet som jag hörde under vattnet. Idag tycker jag om att simma, men jag använder såklart WaterWear för att skydda processorn!
När du ser tillbaka på de senaste 20 åren, hur förändrade hörseln ditt liv?
“Inte mycket” skulle inte vara det rätta svaret på den här frågan. Men eftersom jag kan leva ett helt vanligt liv tack vare min hörsel är det så det känns. Jag gick I en vanlig skola, nu studerar jag på universitet och kommer snart att vara klar med min master. Jag har bra vänner, en kärleksfull familj och jag har varit i en relation med min flickvän i fem år nu.
Det som är speciellt för mig med mina cochleaimplantat är att de inte har förändrat mitt liv, men jag lever ett helt annorlunda liv än vad jag hade gjort utan hörsel. Om jag inte hade gjort operationen, vart skulle jag vara nu? Jag skulle med all säkerhet ha ett väldigt annorlunda liv. Jag vill inte säga att mitt liv hade varit sämre än vad det är nu, men jag skulle aldrig vilja byta ut de liv jag har – jag är väldigt lycklig och skulle inte vilja förändra någonting.
Sedan du fick dina bilaterala cohleaimplantat har det hänt en hel del med den tekniska utvecklingen. Hur enkelt var det att byta till en nyare generation av ljudprocessorer?
Nya ljudprocessorer är inte en stor förändring vad gäller akustiken eftersom stimuleringstekniken har förblivit densamma. Den största utmaningen för mig är när ljudkodningsstrategierna har förändrats. Jag minns när jag var ett barn och jag uppgraderade till en nyare ljudprocessor, det kunde ta ett par månader innan jag vande mig vid de olika ljudkodningarna. I slutänden var det alltid värt det, eftersom jag hörde mycket bätre än tidigare.
Vilken teknisk utveckling har du haft störst nytta av?
En är definitivt de nya ljudkodningsstrategierna, min hörsel förbättras med varje ny utveckling. Om jag ser tillbaka på de senaste fem åren är den viktigaste utvecklingen helt klart att SONNET ljudprocessor, som klarar vattenstänk. Innan SONNET kunde min ljudprocessor ”drunkna” några gånger när jag tränade. Det händer inte längre, och det är riktigt bra!
Generellt sett så har mina implantat aldrig hindrat mig från att göra något i mitt liv. Om det var något jag inte kunde göra försökte jag hitta en lösning för att få det att hända. Just nu gillar jag att spela rugby. Det är en sport som är känd för att vara ganska tuff och den innehåller mycket fysisk kontakt med andra spelare. För att skydda min processor och mitt implantat bär jag en så kallad ”scrum cap”. Under de senaste två åren då jag har spelat rugby har varken min processor eller mitt implantat gått sönder på grund av sporten. Jag tror att detta verkligen visar hur mycket jag litar på tillförlitligheten i hela implantatsystemet.
Vad är det som gör dig stolt över att vara en MED-EL användare?
För mig är det engagemanget som grundaren Ingeborg Hochmair och alla MED-EL anställda visar. För de flesta MED-EL-anställda är det inte bara ett jobb, jag känner verkligen entusiasmen för att vilja skapa en unik produkt!
Tack Max!
